Mörker

Ikväll var det vinterkallt på kvällens löprunda. Jag hade vintermundering på och blev snabbt kall efteråt. Det är lite motigt att komma iväg men underbart när jag är i väg. I kväll kände jag mig som en Duracellkanin, kunde ha sprungit ännu längre. Jag följer mitt program och nu var det 3 km uppvärmning, 7 km fartlek och 3 km nedjogg. Därefter lite gymnastik (dynamisk rörlighet heter det visst) och stretch.

Så trista mina bilder blev på kläderna. Det ser ut som jag köpt gammalt lump.

Det går inte ihop...

Jag planerade in träningen så fint så fint... Imorgon var det dags, bättre väder också aviserat och då Poff! Glöm! Blev påmind om att det är föräldramöte. Möjligen, möjligen kan jag dra ut efteråt men det är tveksamt. På torsdag är det extra årsmöte på jobbet ( vi äger plejset tillsammans) så där går ju den kvällen också. Fredag är en bra dag för träning!

F-n,f-n, f-n...

Nä, jag tillber inte Förenta nationerna..., jag är klart störd över förkylning. Det ser kärvt u inför halvmaran på lördagt. Varenda minut känner jag efter hur jag mår. Bättre, sämre, bättre sämre? Det jag vet är att den hela tiden förändrar sig, förkylningen.  En stund idag tyckte jag att nu är jag nog nästan frisk bara lite snuvig... Sedan slog den tillbaka, förkylningen som kommer så j-a olägligt! Lite mosig i huvudet, hostig och lite snörvlig . Inte direkt jätte-ont i halsen mer en aning sveda, tror jag. I kroppen känns det prima. Hmm, kan jag springa på lördag? Så nedrigt att missa detta lopp som jag tränat för hela sommaren...

Hjälper?! Tveksamt just nu...

Extra måltid idag

Jag tog en löprunda runt en sjö på eftermiddagen. Det var rejält med flygfän så jag fick massor i munnen. Det var ett litet mellanmål jag fick i mig under löpturen. När jag kom hem så fanns många döda djur på min svettiga hud, hua.

Bellman

Nu är stafetten avklarad med gott resultat. Som vanligt hade jag velat prestera liiite bättre men jag är nöjd med insatsen. Det var väldans varmt men perfekt väder när för att sitta och vänta före och efter loppet. Picknicken var över förväntan, fantastisk sallad bjöds det på. När vi kom till området så kunde jag otroligt nog hitta igen Camilla! Kul att hälsa på dig!

Nu på eftermiddagen är jag yr i huvudet och det känns som att jag har ont i halsen, fy!

66,66 km...

Runkeeper meddelade mig att jag under en vecka sprungit exakt 66,66 km... Verkar kanske lite spooky med siffrorna liksom. Inga onda omen, tack!

Jordgubbar...

Vanligtvis så intages müsli och flingor med blåbär men nu är det jordgubbar som gäller, som jag kan längta efter detta. Dessa är från mammas landställe och fick följa med hem, jag har aldrig tidigare upplevt att det varit så mycket jordgubbar där tidigare. Vansinnigt goda...

Frukosten intogs efter 18 kilometers löpning. Jag hade så svårt att sova i natt, inget barn höll mig vaken heller. Jag fattar inte varför dessa sömnlösa nätter kommer. Jag bestämde mig för att om jag är vaken klocka åtta så sticker jag ut och springer och så fick det bli. Varmt ute redan då och lite tungt på slutet vilket  var oerhört störande. Återigen får jag skylla på sömn- och värmefaktorer... Jag är också urbota trött på mina rundor, jag måste hitta någon ny löprunda för längre sträckor så det blir lite roligt igen.

Gick ned för räkning

Idag skulle jag springa långt, runt sjön här på orten, det är allt som allt 22 kilometer. Jag kände redan från början att det kändes knepigt, lite yr i huvudet och hade svårt att fokusera. Jag bestämde mig för att springa till muséet , dvs 7 km och kanske vända efter det, jag drog i mig en av mina vätskeflaskor med saft och körde på. Jag vaknade till i huvudet och det kändes ganska bra... upptäckte dock att jag tappat en av mina fyra små flaskor och började nojja över det, en flaska mindre, inte bra i värmen... När jag nästan hade kommit runt sjön så var det dryga fem kilometer kvar och då började jag ta slut och fick gå lite. Det blev upprepade små gångsträckor ända fram till järnvägsbron. Där återstår två kilometer och det är bara uppförsbacke och då tog jag helt slut. Jag gick hela backen, det har aldrig hänt förut. En osedvanligt krävande löprunda. Jag skyller på 25 grader i skuggan ( det fanns inte heller någon skugga) samt osedvanligt dålig sömn (äldsta kunde inte sova och höll mig vaken). Jag hade till och med svullna fingrar när jag var klar, det har heller aldrig hänt förut. Nu vila!

Pay back time!

Igår sprang jag en sträcka på den Norrländska landsvägen som är så galet backig, upp och ned i princip hela tiden. Jag sprang fram och tillbaka så det som var uppförsbackar på ena vägen fick bli nedför på tillbakavägen. Den här sträckan sprang jag förra året också så den fanns dokumenterad i min Runkeeper. Jag kollade kilometertiden från förra året och ville ju gärna att det det skulle gå lite snabbare i år, och det gjorde det! Jag trodde inte att det var sant, kilometertider som aldrig skådats över en så lång sträcka! Först trodde jag att jag sprungit 16 km men såg sedan att GPS:en lagt av och att det var 19 km. Jag som stretat så och aldrig tyckt att jag lyckats förbättras på långdistanserna! Galet kul!

...också drog jag iväg på ett långpass löpning...

Det gick fint att springa långt och  långlöpar-andarna väcktes ordentligt till liv.
Bjuder på Svenska Dagbladet Berglins ochdet är väl bara att hålla med! Älskar de där små fåglarna (eller vad det är), som så ofta träffar rätt!

Marathon-debriefing eller vägen till medaljen...

När jag kom till Östermalms IP var det varmt och kvalmigt. Avslappnad stämning och skönt att kunna ta det lugnt en stund innan loppet. Jag blev nojjig över att ha glömt solskydd på armar och nacke så jag anföll några bleka finskor och tiggde solkräm. Efter det kändes det som att läget varunder kontroll. När det närmade sig att börja fundera på att gå upp till startfållan så var det dags för sista toabesöket. Tyvärr underdimensionerat med toaletter, galet lång kö. Jag ville ändå slippa starta kissnödig och stod tappert kvar i kön, sen var det bara att hasta upp till starten.

Det var en fantastisk känsla när starten gick, det var det här jag hade tränat för i ett halvt år! Jag var långt bak i min startgrupp och det var det vansinnigt trångt på banan förvånansvärt länge. Jag har sprungit en del andra lopp och hade inte förväntat mig att det skulle vara så trångt på ett Marathon. Jag fick lunka på i ett tempo långt under träningsnivå ända ned till Gamla stan. Vid en passage på Söder Mälarstrand fick man gå. Det var oerhört skönt och behagligt tempo men klart under planerad fart. Jag hade bestämt mig för att inte kryssa mig fram mellan löpare eftersom jag inte var  intresserad av att springa två maror. Det var varmt och svetten rann i strider men ganska snart försvann solen bakom moln och små fina regndroppar singlade ned.

Ut på andra varvet, fortfarande  fräscha, oberörda ben och nu väntade Djurgården. Där hade jag dålig koll på bansträckningen. Grönt och likadant överallt, synnerligen tråkigt! Det är öde, tyst och bara att nöta på. Ett fint duggregn singlade lätt ned och höll mig sval. Det var här, efter 25 kilometer, som jag också kunde känna att det började kännas av att det blev lite tyngre. Längtade till Gröna Lund då jag visste att det då snart var slut på Djurgårds-eländet. Det var skönt att få svänga ut på Strandvägen och veta att Slottet och 3 milen var inom räckhåll.

Jag hade valt bort att ta med mobil med musik och Runkeeper. Jag vill ha så lite prylar som möjligt med mig och ville ta in det som hände runt omkring. Visst hade musik kunnat dra mig lite ute på Djurgården men jag är mest van att springa utan. Jag var också lite orolig att jag skulle irritera mig på att ha något på överarmen. Det jag möjligen saknade var att hålla koll på tempot men jag valde att gå på känsla och kolla på klockorna som fanns runt banan.

När 3-milen passerades passerade jag också det längsta som jag sprungit innan. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå och om kroppen skulle fixa det. Valde att i ett makligt tempo ta en gata i taget. Tydligt var också att kroppen hade gått in på fettförbränning och att de inlagrade kolhydraterna var slut. Jag ägande mig åt att visualisera lite träningsrundor och snömoddslöpning som jag klarat av under vintern.  Här hade jag riktigt  skaplig koll på banan vilket faktiskt underlättade mentalt. Vätska och något att äta fanns det gott om längs hela banan. Det bjöds på bananer, energibars, druvsocker, saltgurka, kaffe,cola, och förstås dryck och vatten. Jag åt och drack av allt som bjöds och drack varannan sportdryck och vatten vid vätskekontrollerna. Även här var jag osäker, skulle magen klara hela loppet? Evigt tacksam att magen fixade sportdrycken och höll sig i schack under loppet. 

Nu regnade det mer ihållande och jag var nöjd över att ha utrustat mig med keps som höll undan regnet från ansiktet och långa strumpor som höll vaderna varma. När jag sprang in på Torsgatan så längtade jag efter Odengatan som fanns inom räckhåll. Det är en fin utförslöpa där och sedan är man i princip hemma.När jag kom till Odengatan började jag fatta att det höll, att jag skulle fixa loppet, det var en häftig känsla. Inte läge att precis öka tempot det var jag för skraj för.
.
Det var en fantastisk upplevelse att komma in på Stadion och här vågade jag dra på farten och kunde känna att det fanns en hel del krafter kvar i benen. Underbart att passera mållinjen! På vägen från Stadion till Östermalms IP där man får medalj och Finisher tröja, så kom nästan tårarna.

Långt igen!

Nu är långpassen standard en gång i veckan. Det kräver planering och jag känner lite irritation att det tar tid. (Tyvärr så mycket annat som måste hinnas med...) Det handlar ju om en halv dag om man inkluderar stretch, återhämtning och dusch. Tacksamt ha jag märkt att återhämtningen börjat gå lite snabbare men i fredags blev det ett bakslag. Fin runda avlöptes i ett något högre tempo, emligt instruktion. Den sista biten var galet outhärdlig och när jag kom fram 26 kilometer senare ville jag inte springa en meter till. Funderar ju hur det riktigt lååånga loppet ska gå.... Väl hemma hade jag behov att hinka massor av vätska trots att jag hade haft med mig som jag brukar. Jag drabbades sedan av ett lätt illamående och lite ont i magen och noll matlust. Det känns eländigt att så totalt tappa matlusten. Lite senare på kvällen kom huvudvärken. Nu funderar jag ju på om jag måste göra något annorlunda eller helt enkelt konstatera att långa löppass inte är hälsosamma för mig. Googlade lite och läste om att långdistansare kan få bekymmer med järn för att man skulle slå sönder röda blodkroppar vid själva löpningen.... Måste undersökas närmare... Fick tips om att saltbrist kan ge huvudvärk...Jag har tänkt att prova sportdryck som borde vara mer avvägd för kroppens behov än saften jag brukar ha med mig. Det blir ju intressant att se om magen klarar den då jag förstått att det inte är ovanligt att den kan ge magbesvär.

Yes!!

Äntligen ett löppass med lite hyfsade tider per kilometer! Kan gårdagen intervaller redan ha gett resultat? Snart dags att gruva för helgens lååångpass...

Utomhusaktiviteter!

Faktiskt så hittade vi en öppen skidbacke igår. Hemma backen, som är bäst, stängde otroligt nog nu när det är påsklov och kallt i stan. Det blev några timmars skidåkning i något som kan liknas vid sorbet. En av backarna backarna var visst väldigt isig så den provade vi inte ens. Jag avskyr is. Vi körde på i en backe som delar sig i tre delar efter första halvan så det kunde ändå bli lite omväxling. Gossen träffade på ett par skolkamrater så det blev lite extra kul för honom och lite paus för mig. När de hade lämnat så sa gossebarnet att det var det dags för mig att lära mig att åka  i gupp. Lille gossen sa att  jag behövde inte åka efter honom i alla för, som han sa, "jag ska köra lite mer dangerous". Det var snällt av honom att låta mig slippa det värsta....

Idag har jag avverkat ett långpass löpning. Ny runda provades. Lite virrigt då jag var lite osäker på vissa vägar men stundtals flöt det på bra ända tills de sista kilometrarna, då bara dog jag, gick lite grann och sprang lite grann. Minsta uppförsbacke kändes oöverstiglig och jag gick i några. Nu är jag irriterad på att inte komma över tröskeln vid 2 mil, det är liksom slut då... I dagens pass ksulle man springa i 80 minuter och sedan öka tempo i tre kilometer. Efter fartökningen skulle man komma in i "andra andningen" och resten av passet skulle gå lättare. Kan ju inte påstå att det blev så för mig. Nu blev ju inte heller fartökningen lika lång som planerat då jag hamnade i terräng under den sträckan. Om det är så här nedrigt att klara långlöpningen så är utsikterna för den 1:a juni inte så lysande... Det positiva är att det går snabbare nu än tidigare för mig att bli människa efter långpass.

april, april...

Jag trodde det nästan inte i morse, att det är första april, nä det är nog en dag kvar av mars..., men icke. Blir lite dagvill när jag är ledig... Och vart tog mars vägen??? Jämför långa, långa januari med snabba mars, eoner i tidsskillnad. Gillar ju när det går lite långsammare, särskilt nu när solen skiner allt vad den kan. Nu blir det nog snart lite fler plusgrader också och då kan vi stanna tiden till januari-tempo igen.

Det hanns med en löprunda idag också. Egentligen inte alls planerad men nu föll det sig så. Vila blir imorgon. Idag var det härligt att springa. Provade med musik i öronen för första gången. Ovant med grejer i öronen men annars kul och lite pepp. Tips på låtar mottages tacksamt!

Lurad? nä, vet inte. Egentligen det enda som hittils hänt idag (vad jag vet) är att lille sonen skulle berätta något för mig på toaletten. Jag skulle sätta mig ned på toalettlocket... trodde att hela toaletten brakade. Jädrans vilket ljud och vad rädd jag blev. Gossen hade lagt okokta makaroner under toalettringen. Det var dagens skämt hittills!

..och snön ligger envist kvar...

Påskdagarna går en efter en och snön ligger envist kvar trots strålande sol. Har varit på påskmiddag hos mormor med syskon och barn. Gott och trevligt och alldeles för mättande. Mormor dukar alltid så fint med underlägg, och dekorationer. Vi blev sittade framför en gammal Bond-film, Mannen med den gyllene pistolen, efter maten. Den höll fortfarande.

I onsdags kunde jag bege mig på en löptur enligt programmet efter uppehåll en vecka på grund av irriterande sjukdom. Det blev en mil med två så kallade tröskelpass på 3 km vardera då man ska ligga på gränsen till mjölksyra. Sånt där begriper jag inte och vet inte riktigt hur det ska vara men gör så gott jag kan.Försöker öka tempo men inte vrålspringa. Idag var det långpass på 2,2 mil enligt programmet men det blev 2,3 för mig. RunKeeper gör om layouten så jag hade inte riktigt koll men hellre mer än mindre. Hade bra energi men får som oftast streta på de sista 3-4 kilometerarna. Det går ju men jag vill ju vidare, förbi den där känslan av att det är slut på krafter. Det positiva av dagens pass är att återämtningen tenderar gå liiite snabbare.

Nu ska jag om en stund tvinga barnen att hjälpa mig att tvätta bilen. Börjar med en liten dammsugning innan det blir en resa av till närliggande tvättställe.

Springa långt

Har idag avverkat ett långt löppass. Springer ju över halva kommunen för att få ihop mina kilometer. Förra veckan skrev jag på Facebook om mina ömma fotsulor. Det kändes som att det blev ett himla ståhej om min prestation, många glada tillrop men nu vågar jag inte skriva igen för tror folk nog att jag är galen.

Det jag tycker är förfärligt jobbigt efter dessa långa pass är återhämtningen. Behöver dricka när jag kommer hem och gärna varmt fast jag har med mig vätska. Duschar, fryser, går omkring med filt och blir trött. Det tar ett par timmar innan jag är människa igen. Inte är jag hungrig heller, jag häller ju i mig en hel del vätska som tar bort hungerkänslorna. Petar i mig lite mat men kan nu, lite senare frossa i mig god glass.

Blir det bättre? Vana idrottare får gärna meddela mig sina erfarenheter.

Moddstatus

Idag en kortare löptur i modden som nu bitvis var mer tillplattad. Det var halt under modden och vissa gator kändes det som mycket djup modd. Försökte att utmana och gilla eländet men det är svårt. Fötterna glider bara omkring. Jag hade ju fått smak på lite barmark, nu backar vi ju...

Tung modd...

Utnämner dagens långpass till värsta, tyngsta löppasset ever. Synd att kalla det löppass, jag tog mig fram på något vis men inte var det löpning. Så nedrans tung modd i två mil. Jag har aldrig varit så trött i benen förut, jag fick uppbringa alla pannben och reservkrafter som fanns. Inget flow, ingen kontakt med urkraft eller världsalltet, och det gick sakta. Tänkte på kenyanerna som jag har hört tränar i ett mycket sakta tempo för att uthållighetens skull. Kanske detta pass gav värsta uthålligheten, hoppas det.

Jag hade med mig tre små flaskor med saft under löpturen. Nästan alltid efter långpass så får jag en lätt huvudvärk och får dricka resten av dagen, Förmodligen förslår inte vätskan jag har med mig. Det tar tid att dricka sig otörstig. Kanske borde jag vätska upp mig innan?! Prova det nästa gång.
Klart slut!

Barmark!

Det var bitvis barmark när jag sprang idag. Som ljuv musik under löparfötterna! Moddigt bitvis men härligt när man får fäste på barmarken. Känns som att det var länge sedan.

Måste ju tillstå att januari nu har varat i en evighet! Snart kommer det att gå snabbare, är jag rädd. Jag vill stoppa tiden och ha många långsamma dagar på sommarhalvåret.