Möte?! Näe, det går nog inte...

Jag har fullt upp med att försöka nästla mig ur möten som alla är så pigga på att boka nu. Jag måste droppa att jag tänkt vara ledig måndag och tisdag nästa vecka, har liksom inte vågat säga det... Nu tror jag att chefen är upptagen så det blir nog atill att skicka ett mejl... Hmmm, hur ska det formuleras?

Jobba?!

Oj, i morse var jag trött när klockan ringde och det var ändå en timme senare än på en vanlig vardag men ändå ungefär en timme tidigare en jag gått upp under semestern. Tänk att en timme kan betyda så mycket! Det var sovmorgon idag, mingel fram till 9:30, det bjöds på gott kaffe bröd. Vilket snällt arbete jag har som ger den mjukstarten! Jag behövde två koppar kaffe och ändå känns det inte som att jag har vaknat på riktigt. Nu behöver ju också hjärnan vakna till och förstå vad som ska göras... Trögt!Tack och lov så är det snart lunch!

Tröttaste dagen...

Det har varit alldeles gräsligt svårt att orka arbeta på ett vettigt sätt idag. Såå trött jag är! Var hos vänner i går eftermiddag men vi var hemma ganska tidigt på kvällen. Det var svårt att somna igår. Jag hade stjälpt i mig en kopp supergott kaffe med skummad mjölk. Klockan var väl då ungefär halv sju gissar jag , det räckte för att nattsömnnen skulle bli störd. Värsta pensiovarningen på det, jag vet. Nu är tröttheten och håglösheten ett faktum.

Vet att jag ska springa imorgon vet också att det ska bli alldeles för kallt för min smal imorgon. Nu kan jag gruva ordentligt innan det är dags... Igår fick jag däremot en sanslöst fin tur i solsken! Det tackar vi för!

Godisgris!

Dagens blev en copycat med klänning från lager 157, sjal och strumpor från Lindex. Kursade halvdag i MI-metoden, motiverande samtal. Ack, så enkelt när kursledaren pratar och ger exempel. Hon är dessutom klart underhållande så det blir mycket skratt också. Eftermiddagen ägnades åt prat och godisätning. Valde bara de bästa bitarna ur chokladask och ett par skumtomtar, försökte att undvika att proppa i mig ointressanta, för söta godisar, var i alla fall tämligen sötstinn efter det samkvämet.

Passade ju ljuvligt bra med löprunda efter det. Kändes bra trots snömodd och snöfall. Fin temperatur och mycket energi i sakta mak. Det går inte att springa snabbt för mig i moddet. Nu har vi kollat lite julkalender och druckit kvällens röda te. God kväll!

Barnen från Frostmofjället...

... så kände jag mig idag när jag tog mig till arbetet. Vilket vinterlandskap, snön yrde som aldrig förr och trafiken gick i 20 kilometer i timmen. När jag sedan skulle hem, vi stängde och gick tidigare, var bilen totalt insnöad. Dagens träning har bestått av skottning, skottning och åter skottning. Först skotta fram bilen, sedan skotta fram mitt och grannens garage (han hade kört morgonpasset till mig) för att slutligen skotta mig fram till dörren på huset. När jag närmade mig slutet kom som vanligt esteten inom mig fram. Alltså, jag gillar inte fula snökockor som ligger efter jag skottat. Hittade inte piasavakvasten jag brukar sopa fint med utan fick ta en kratta. Jag var glad att ingen kom och såg hur jag krattade snön fin. Det kan tänkas att jag behöver ut och skotta ytterligare en gång innan natten. Gissar att det är lika över stora delar av landet. Ska kolla era eventuella snö-rapporter!

Lite föreläsningstankar...

Det var ett intensivt program igår eftermiddag och kväll. Fem föreläsare på ungefär 4,5 timmar. Jag har ofta höga förväntningar och tyckte att mixen av föreläsare var bra. Inledning av förälder till barn med ADHD, intressant historia men jag gillande inte tonen. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om hon berättat sin historia utan att vara så teatralisk. Jag tyckte att hon gav mig en känsla med av var förorättad. Även om hon var de kändes det fel sammanhang att förmedla den känslan i. Förmodligen inte medveten om det.  Nä, detta gillades ej! Inget "fel" på berättelsen men det var sättet hon gjorde det på som inte kändes bra.

Nästa föreläsare, Martin Forster, psykolog och forskare, ett proffs. Visade kort film om konflikt-situationer och alternativa lösningar. Konkret och bra. Inget nytt under solen, råden återfinns i  de flesta föräldrakurser, men bra med påminnelser. Hade gärna hört mer av honom, han hade ett ganska kort föreläsningstid.

En kille som kallar sig Jojje var nästa man. Har fått diagnos som vuxen för 1,5 år sedan. Det kändes som att han var där för att träna på att föreläsa. Gav inte så mycket men lite empati väcktes för hans vilja och mod. Kan bli bättre!

Nu var det dags för ungdomsforskare Mats Trondman som pratade om hur hierarkier, ungdomar och familjer fungerade när han växte upp på 50-60 talet och hur det ser ut nu. Vilka skillnader finns och vad betyder de? Han gjorde det på ett mycket roligt sätt, som en stå-uppare. Här fick jag tillåta mig själv och inse att det inte är alltid något att lära sig utan också bra att bara kunna lyssna, skratta, känna igen sig och reflektera. Lite intressanta poänger hade han.

Sist men inte minst kom Petter. Gav sin berättelse på ett avslappnat och härligt sätt. Det var så intressant att få höra hans historia. Mammor, alltid dessa mammor som sliter och fixar för sina barn. Hans mamma, han sa att det var oklart vad hon jobbade med, fixade och pratade in honom på gymnasiet utan att han hade betyg som räckte. Sålde också in honom på Uppsala universitet, konsthistorisk linje utan att han hade poäng etc. Det var en stor behållning att få höra honom berätta om sitt sökande efter att bli bra på något och vad ADHD gav honom för hinder och möjligheter.

Sammantaget var eftermiddagen ok. Jag har dock lite svårt för arrangörer som sätter upp stora reklamskyltar på scenen. Att höra människors historier tycker jag mycket om!

ADHD x 5 Föreläsningar....

I eftermiddag ska jag på föreläsningar som pågår hela ända fram till kvällen. Det är fem föreläsare som ska prata ADHD. Bland annat artisten Petter. Det ska bli intressant och höra olika erfarenheter etc. Vi diagnostiserar ju fler med detta funktionshinder idag än tidigare. Jag träffar dessa ungdomar dagligen i arbetet och vet ju hur olika det kan se ut och hur svårt det kan vara för många. Diagnosen är viktig och kan betyda oerhört mycket. Jag har upplevt flera "solskenshistorier" där det inneburit en vändning i positiv bemärkelse för individen... Återkommer med rapport efter eftermiddagens/kvällens aktivitet.

Flitens lampa lyser...

...över den ömma modern. Fixar pajdegar till morgondagen bjudning. Det värsta är att den fantastiska mixer-maskinen som fixar degarna på ett kick har sagt upp sig. Gjorde milkshakes för bara ett par dagar sedan men det var då det...  Bakat kaka som imorgon omvandlas till tårta. Förberett jordgubbsmoussen till tårtan och gjort iordning chokladganachen (det hette så) som ska sova kallt under natten. N u  är  j a g  l e d i g!!!