Jag vet inte varför men jag var mycket motsträvig till att ge mig ut på ett långpass idag. Låg längre i sängen än planerat, kände ingen lust. Efter lite morgonritualer så bestämde jag mig ändå för att ge mig iväg. Det är ju för jössenamn finväder ute! Jag valde en fin runda utmed Mälaren men egentligen är den alldeles för kuperad men det brukar ju gå ändå. Idag gick det inte. Efter ungefär 2 mil var benen slut.Det hade inte varit några kämpiga mil utan i behagligt tempo, ändå hände det. Det gjorde ont att springa. Jag var inte trött för övrigt, bara i benen. Jag fick gå. Flera gånger fick jag gå. När jag försökte springa så blev det små steg och jag ville stanna för att vila och gå. Vad nedrans beror det här på?! Jag sprang lika långt förra veckan utan bekymmer. Det här var verkligen inte roligt. Har jag vilat för lite? Något skit i kroppen? Slarvat med maten under ledigheten? Fel på pannbenet? Nedrans snöpligt var det och oerhört irriterande.
Alltid lika oförklarligt när det inträffar. Man iaf jag, ältar - precis som du och försöker hitta ngn slags orsak. Hittills har jag inte hittat ngn patentlösning på det. Surt är det och så brukar jag alltid börja tvivla på min egen förmåga!
SvaraRaderaLibby: Jag var tvungen att ge mig ut på en kortare runda idag, bara för att se att jag kan springa, och det kunde jag även om jag surar över tiderna. Igår var det sämsta ever, det gick inte att springa. Obegripligt! Fick alltså gå en hel del efter 2 mil. Jag var klar vid 2,8. Benen orkade inte springa det gjorde för ont. Vila imorgon, sen påt igen på måndag!
SvaraRadera