Lite föreläsningstankar...

Det var ett intensivt program igår eftermiddag och kväll. Fem föreläsare på ungefär 4,5 timmar. Jag har ofta höga förväntningar och tyckte att mixen av föreläsare var bra. Inledning av förälder till barn med ADHD, intressant historia men jag gillande inte tonen. Jag tycker att det hade varit mycket bättre om hon berättat sin historia utan att vara så teatralisk. Jag tyckte att hon gav mig en känsla med av var förorättad. Även om hon var de kändes det fel sammanhang att förmedla den känslan i. Förmodligen inte medveten om det.  Nä, detta gillades ej! Inget "fel" på berättelsen men det var sättet hon gjorde det på som inte kändes bra.

Nästa föreläsare, Martin Forster, psykolog och forskare, ett proffs. Visade kort film om konflikt-situationer och alternativa lösningar. Konkret och bra. Inget nytt under solen, råden återfinns i  de flesta föräldrakurser, men bra med påminnelser. Hade gärna hört mer av honom, han hade ett ganska kort föreläsningstid.

En kille som kallar sig Jojje var nästa man. Har fått diagnos som vuxen för 1,5 år sedan. Det kändes som att han var där för att träna på att föreläsa. Gav inte så mycket men lite empati väcktes för hans vilja och mod. Kan bli bättre!

Nu var det dags för ungdomsforskare Mats Trondman som pratade om hur hierarkier, ungdomar och familjer fungerade när han växte upp på 50-60 talet och hur det ser ut nu. Vilka skillnader finns och vad betyder de? Han gjorde det på ett mycket roligt sätt, som en stå-uppare. Här fick jag tillåta mig själv och inse att det inte är alltid något att lära sig utan också bra att bara kunna lyssna, skratta, känna igen sig och reflektera. Lite intressanta poänger hade han.

Sist men inte minst kom Petter. Gav sin berättelse på ett avslappnat och härligt sätt. Det var så intressant att få höra hans historia. Mammor, alltid dessa mammor som sliter och fixar för sina barn. Hans mamma, han sa att det var oklart vad hon jobbade med, fixade och pratade in honom på gymnasiet utan att han hade betyg som räckte. Sålde också in honom på Uppsala universitet, konsthistorisk linje utan att han hade poäng etc. Det var en stor behållning att få höra honom berätta om sitt sökande efter att bli bra på något och vad ADHD gav honom för hinder och möjligheter.

Sammantaget var eftermiddagen ok. Jag har dock lite svårt för arrangörer som sätter upp stora reklamskyltar på scenen. Att höra människors historier tycker jag mycket om!