ett avsked

Jag är ledig idag. Jag ska på begravning av en vän. En tjej som fick lämna livet alldeles för tidigt. Vi var ursprungligen arbetskamrater men höll kontakten och träffades eller hördes av genom åren. Ett av mina starkaste minnen av henne är när vi på jobbet skrattade så mycket att vi nästan låg på golvet, ägarna av företaget blev irriterade och det blev nästan ännu roligare, vi var unga, dryga tjugo. Hon lämnar två barn och tanken på det får mig att börja gråta. Jag gissar att jag idag kommer att gråta floder. Lite jobbigt att gå själv men det får gå ändå.