Eländiga och sorgliga dagar. Började gårdagens morgon med att gråta en skvätt när minsta gossen tjafsade med mig på morgonen. På natten hade jag funderat hur jag ska få ihop tid till det jag vill göra. Grät då också sedan en skvätt för att jag är så låst nu när jag bor ensam med mina gossar, för allt vardagsslit, slit för tidsbristen och för att jag inte vet hur man bygger ett vedförråd.
Var på föräldramöte igår när några föräldrar pratade vitt och brett om de resor de ska göra på höstlovet. Förstås tar de en extra vecka och ena familjen drar till Vietnam eller kanske var det Thailand och den andra familjen skulle åka till USA och bila runt till bland annat Grand Canyon. Shit, vad jag kände mig ynklig då. Jag älskar att resa. Mina barn får inte åka med sina båda föräldrar på någon sådan resa och jag kan inte ta mig iväg själv på sådana mer kostsamma äventyr. Usch vad det sved. Jag som ändå är privilegierad med arbeta, bra bostad och hyfsad lön kände mig så fattig och ynklig. Kom hem och grät lite till...
Idag har det också varit skräp, trött och har huvudvärk. Ledsen. Skulle kunna träna idag men förmår inte. Imorgon ska det bara bli av, det här eländet måste vända.
Tack, hej.
Åh, det är så tungt sådana dagar. Kram. Jag skrev just att mosaik också är vackert. Tröst när man känner sig krossad.
SvaraRaderaMen kram till dig! Jag grät nästan en skvätt då P3 sände repris av Kristian Gidlunds sommarprogram i går då jag åkte hem i bilen. Buhuu! Men alltså, jag tror att man mår bra att gråta en skvätt ibland och rensa ögonen lite.
SvaraRaderaJag har anat att det är du och grabbarna som gäller nu men inte velat fråga rakt ut... jag kan förstå att det kommer stunder som är tunga, allt det praktiska nu egen hand på ett annat vis.
SvaraRaderaÄr nog bra att få känna sig ledsen. Det jobbiga är att man blir så trött av det och då blir man mer ledsen.
Vila nu och tänk vad stark du är som reder ut så mycket.
Vissa dagar bara är så där. Och jag tror man måste tillåta sig att ha dem. Det är bra att gråta. Och nånstans ha i bakhuvudet att den där känslan faktiskt kommer att försvinna, man kommer igen. För vi gör ju alltid det, på nåt konstigt sätt. Ibland tar det lång tid, ibland kort. Men livet är skit ibland. Kram och hoppas det vänder snart!
SvaraRaderaOch du, jag kan också få råångest när alla babblar om sina resor, jag jobbar ju med folk som tjänar rätt bra. Vi kan inte heller åka iväg över loven. Det suger. Men vi ger våra barn mycket annat, kom ihåg det <3
Spader M: Jo, jag ska tänka på mosaik. Nu är det rätt så ok förutom stress över tid.
SvaraRaderaCamilla: Jag lyssnade på Gidlund i somras och har vän som dog i augusti. Drömde i förrgår också att jag själv var svårt sjuk, det är jag inte. Det kunde varit värre och jag har det bra.
Libby: Och jag har inte förmått att skriva rakt ut, det gör för ont. Jo jag reder ut allt, give me some time...
IWNKC: Jo, jag kommer igen. Bara för mycket trist just nu, inget lopp förra helgen och förkylning kan dra ned den starkaste tänker jag. Vet ju att löpningen är viktig för mitt välbefinnande men nu har jag inte sprungit på 2 veckor. Ska ut idag!
Vet att barnen får annat men jag ser framför mig den lyckliga familjen som åker på långresa och det lyckades inte vi med. Igår hörde jag om en pojke som ritat en teckning att han var i fjällen på sportlovet när alla skulle rita vad de gjort under lovet. Han var inte i fjällen.