Faktiskt så hittade vi en öppen skidbacke igår. Hemma backen, som är bäst, stängde otroligt nog nu när det är påsklov och kallt i stan. Det blev några timmars skidåkning i något som kan liknas vid sorbet. En av backarna backarna var visst väldigt isig så den provade vi inte ens. Jag avskyr is. Vi körde på i en backe som delar sig i tre delar efter första halvan så det kunde ändå bli lite omväxling. Gossen träffade på ett par skolkamrater så det blev lite extra kul för honom och lite paus för mig. När de hade lämnat så sa gossebarnet att det var det dags för mig att lära mig att åka i gupp. Lille gossen sa att jag behövde inte åka efter honom i alla för, som han sa, "jag ska köra lite mer dangerous". Det var snällt av honom att låta mig slippa det värsta....
Idag har jag avverkat ett långpass löpning. Ny runda provades. Lite virrigt då jag var lite osäker på vissa vägar men stundtals flöt det på bra ända tills de sista kilometrarna, då bara dog jag, gick lite grann och sprang lite grann. Minsta uppförsbacke kändes oöverstiglig och jag gick i några. Nu är jag irriterad på att inte komma över tröskeln vid 2 mil, det är liksom slut då... I dagens pass ksulle man springa i 80 minuter och sedan öka tempo i tre kilometer. Efter fartökningen skulle man komma in i "andra andningen" och resten av passet skulle gå lättare. Kan ju inte påstå att det blev så för mig. Nu blev ju inte heller fartökningen lika lång som planerat då jag hamnade i terräng under den sträckan. Om det är så här nedrigt att klara långlöpningen så är utsikterna för den 1:a juni inte så lysande... Det positiva är att det går snabbare nu än tidigare för mig att bli människa efter långpass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar