tisdag 23 september 2014
Sötnos
Min bedårande yngsta gosse, snart tolv år, har gått in i puberteten. Det märks. Jag har haft det lite lugnare ett par år men nu seglar han upp med ett sjuhelsikes humör, vänder på en femöring. I morse och även igår morse hade vi trevliga stunder (ironi). Han har missuppfattat saker och ting, tror att jag är tankeläsare. Han är trött på morgonen och har svårt att komma upp. I morse sa jag att han får väl ta bussen om tiden blir knapp men han meddelade då att pengarna på kortet var slut. Det borde jag ha frågat honom om, säger han! Underbart! Du kan väl cykla? Nä, dte är punka på cykeln, svarar han och det borde jag också ha känt till. Jag går, lämnar och det får gå som det går. Är jag hemma så ger han sig bara på mig ännu mer. Han ringer efter en stund och låter trevlig och frågar efter en tröja och en vante... Mycket jag ska ha koll på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, det är knappt man hinner med i svängarna ibland. Och kidsen är ju olika när de ska igenom den fasen. En del blir värsta dramadrottningarna ;D talar om mina egna ladies här. Ibland blir jag hängande i en feeling om ett ungtroll fått ett frispel och då är det inte alltid man är beredd på att i nästa stund är allt happy happy.
SvaraRaderaMen det är klokt att lämna dem med uppgifter så får de reda ut det hela själva.
Åh... jobbigt! Min bonusson har alltid varit lugn, men bonusdottern alltså... söte Göte... från 13 år och några år framåt där, det var hemskt verkligen! Tur nog kommer de ut på andra sidan som klokare och lugnare ungdomar. Det är nog något som vissa bara måste igenom. Konstigt att det kan skilja så mycket mellan olika barn bara.
SvaraRaderaTack för fina kommentarer hos mig. Har gåggat runt Lidingö 15 km i dag och det var en rätt trevlig (men backig) bana. Gillar Lidingö jag. Mycket bättre än platt-lopp typ Tjejmilen och så.
Hoppas att helgen är fin!
Ja, det är intressant vilka vägar de små liven tar. Jag minns så väl hur jag så många gånger sa och tänkte om min äldsta, att han ska "vara klar när han blir tonåring" . Med det menade jag att han skulle vara mer flexibel och mindre tjafs. Han är lugn som en filbunke och jag blir sällan irriterad på honom. Så det blev verkligen som jag tänkte, han har verkligen varit besvärlig. Den yngsta, solstrålen, visade sig däremot ha oanade resurser. De visas dock bara i hemmet, aldrig någonsin inblandad i någon konflikt någon annanstans. Undrar när han lugnar ned sig, han är ju dessutom alldeles för nyfiken på livet för att det ska vara hälsosamt.
SvaraRaderaÅh, det känns ofta lika här. Så kommer lugnare perioder, precis så att man hinner återhämta sig!
SvaraRaderaSpader: Tack och lov för de lugnare perioderna. Nu kände jag att en gräns var nådd och tyglarna behöver stramas åt kring den yngste. Utan att jag sagt något så läste han av mig, from som ett lamm ett par dagar. Fint!
SvaraRadera