måndag 21 april 2014

Vi tog en Walkabout ...

Idag var det dags för den planerade utflykten till Paradiset, ett fint naturområde på nära håll. En vandring på stig ledde oss fram till en rastplats med bivack och eldstad. Vi passerade flera eldstäder längs stigen men vännerna hade koll på den bästa av de vi passerade.
Jag och väninnan diskuterar utflyktsmålet


Väl framme grillad vi korv med lindat pinnbröd runt, nytt för mig, kul och gott. Hela stället var nytt för oss trots att det är ganska nära. Så fina, markerade vandringsleder och vid eldstäderna finns ved. Jag trodde att det var kommunen som ordnade det hela men det är en ideell förening, fantastiskt fint.

Äldsta sonen får sol på nosen.

Det var inte sista gången jag besökte området, helt klart. Jag försökte att sälja in en övernattning till kidsen utan vidare respons. De vill ha kanottur om det ska övernattas, ska försöka fixa det i sommar. Jag tältar och paddlar bara vid mycket fint  väder. Kanske en övernattning i det här området kan bli av om jag tjatar tillräckligt mycket...

Det var en verkligt härlig dag, utflykter och resor är ju något av det bästa jag vet, gärna tillsammans många och med barn. Efter att ha njutit av vännernas sällskap så åkte vi hem och jag grät en skvätt då ensamheten kröp in under huden. Det är härligt att höra om vännernas så självklara semesterplaner och aktiviteter men det är då det också svider av saknad av sammanhang och flock.


6 kommentarer:

  1. Fina bilder! Förstår att det kan kännas ensamt. Det kommer inte alltid att vara så. Kram.

    SvaraRadera
  2. Spader: Tack! Nä, hoppas att känslan kan gå över.

    SvaraRadera
  3. Fint att du fick med ungarna! Och du har ju vänner, det är bra. Även om jag förstår känslan. Kram!

    SvaraRadera
  4. Fina bilder! Det ser precis ut som "på andra sidan sjön" här hos oss. :)
    Men du... du har ju två fina grabbar i din familj! ❤️
    Kram!

    SvaraRadera
  5. IWNKC: Ja, jag har barnen men ändå... Det här med att ha en vuxen att planera med. Men det kunde ha varit värre...

    Camilla: Visst finns två fina grabbar här som jag också kan bli vansinnigt trött på då de nu är inne i en period då de tjafsar konstant. Jag har väl inte vant mig ännu att vara själv om allting. osv. Vill ju inte beklaga eller tycka synd om mig på något vis men fasen vad det gör ont ibland såsom det gjorde igår. Missunnar ingen något, tvärtom!

    SvaraRadera
  6. Klart du inte missunnar, jag kan tänka mig att det måste kännas.... tomt. Och när de där dagarna kommer när man inte känner sig stark, då blir man istället ledsen.

    SvaraRadera