I morse skulle jag ha sprungit långpass. Det blev inte så, behövde sova. Jag vaknar några gånger på natten då jag behöver säga till den äldsta att sluta med dator, sluta läsa etc. Efter dessa nätter är jag trött. Jag skulle ha gått upp halv åtta, jag gick upp halv tio. Jag kommer inte att springa långt idag möjligen 8 kilometer och det på eftermiddagen. Nu är långpasset planerat till söndag i strålande solsken! Det händer nästan aldrig att jag ändrar mina planer på det här viset och nu behöver jag under dagen intala mig att det är ok.
Å jag känner igen detta. Att tänka att man är svag för att man ändrar. Samtidigt när jag läser att du gjort det, tycker jag ju att det är alldeles perfekt att kunna lyssna till sin kropp och vad den kan ge just för dagen. Allt blir så krångligt i våra oflexibla hjärnor. Kram och håller tummarna för att söndagen blir så där solig!
SvaraRaderaPeace in mind: Ja, varför är det så svårt. varför ska man klandra sig själv när man faktiskt lyssnar på kroppen. Tack och lov har jag blivit bättre på att tycka det är ok. En gång i tiden fik jag för mig att jag skulle springa ikapp missade löppass, galet!
SvaraRaderaHej hej!
SvaraRaderaKan inte säga annat än att jag känner igen mig i det du berättar... Jantetrams egentligen. Hoppas du får ett strålande slut på påsken. Med eller utan ändrade planer!:)