Om det inte inom kort blir någon förändring på det här känsloläget behövs det insatser. Så här kan jag verkligen inte ha det! Idag förvisso sjukdomskänsla i kroppen, aningen ont i hals, huvud och svid i magen. Måtte det vara detta som drar ned mig så... Ingen löpning idag. Funderar på om jag kommer att må bättre imorgon för att ge mig iväg på en runda. Den hjälper mig så, den där löpningen. Ingen lust till mat heller. Jag sa till äldsta att vi måste hjälpas åt med att få ihop en matlista eller ta hem en matkasse, annars blir det ingen mat. (Det skulle det ju bli ändå men nu är det verkligen på botten när det gäller inspiration och lust).
Nu vet ju inte jag vilken back-up du har haft vid skilsmässan, dvs om du har kunnat prata och stöta och blöta den. Annars kanske det är det som fattas? Kan jobbet hjälpa till med kontakt med psykolog? Du kanske behöver antidepp-piller? Jag var ju väldigt tveksam till att äta, men tycker de funkar jättebra, jag hade nog inte klarat mig så bra annars. Jag kan ju inte påstå att jag mår toppen, men jag är inte i botten heller. Jämviktsläge. För som du säger, så här kan du inte ha det. Kram.
SvaraRaderaIWNKC: Jag behöver nog stöta och blöta lite mer... Hamnade hos en man på Familjerådgivningen för enskilda samtal men han var inte "min typ". Sedan så mådde jag väl bättre då och tyckte inte att det behövdes någon kontakt. Jag har antidepp-piller, 10 mg som jag har för jobbig PMS men nu tar jag dem varje dag och jag ska nog öka dosen (eget bevåg här). Jag är bara så nedrans ledsen och olustig. I våras funderade jag på ADHD, kanske har det. Båda mina gossar har det. Jag har i alla fall sökt utredning men inte fått tid ännu men det blir troligen i höst. Men jag kan ju inte sitta där och böla heller... Det är lite en dag i taget som gäller här.
SvaraRaderaKram till dig och hoppas att du får må bättre snart!
SvaraRaderaVännen! Kan det inte vara så att det kommer en tid ef separation när den liksom kommer ifatt en? Man har varit duktig, kämpat, klarat ut en massa praktiska saker och sedan kommer det känslomässiga köret som på en beställning. Obs, lilla hemmaterapeuten som talar här. Det är okej, man måste inte vara skitglad jämnt och verkligen inte bara för att "man har varit ledig och vilat och yadayada". Fundera på om du inte behöver prata med ngn som kan hjälpa professionellt. Ta en dag i taget, hoppas du får komma ut och springa, det är ngt av en räddningsplanka när man mår skit. Så kände jag mkt tidigt i vintras när jag fick kämpa med mig själv. Stor kram till dig.
SvaraRaderaCamilla. Tack, vill ju bli bättre snart!
SvaraRaderaLibby: Du har så rätt! Vad jag kämpade och drog igång grejer för ett år sedan, har hållit ångan uppe och nu kraschlandar jag. Tyvärr har jag en oro och rastlöshet som alltid har följt mig och gör det så mycket svårare nu. Jag funderar mycket på professionell hjälp nu och jag drar i många trådar.Det blev en löprunda igår och är på väg nu också. Tack för stöd, det värmer så!
Viktigt att man hittar någon som det "stämmer med" att prata också. Jag testade via VC efter min förra sköldkörtelsväng, men det blev bara en gång då det inte kändes helt bra i kontakten. Efter det blev jag lite rädd för att prova igen och det rann ut i sanden. Det är superbra att prata med vänner ochvfamilj, men ibland kan det vara skönt med någon utomstående.
SvaraRaderaKram!
Camilla: Så blev det för mig också, det rann ut i sanden. Får se hur jag ska ta tag i det igen... Kram!
SvaraRadera