Sankta Lucia

Den arla morgonen inleddes med att jag, i vit klänning och silvrigt bling, lussade för mina fina gossar. Sjungande gick jag uppför trappan till sovrummen med bricka med ljus, frukost och fika. Den yngsta bad mig ganska omgående att vara tyst. Han var sedan grymt sur trots fika. Jag frågade varför och tydligen berodde det på att han vaknat till min vansinnigt vackra stämma.

På skolan uppträdde musikklasserna med vacker skönsång i stämmor. Ett vackert inslag som berörde var när Stilla natt inleddes med ett stämningsfullt anförande om hur den sjöngs i skyttegravar på julafton under första världskrigets sista år. Soldaterna i de tyska skyttegravarna började sjunga och det spreds till fransmän och engelsmän då skyttegravarna låg så nära varandra. Det måste ha varit en märklig och underskön upplevelse. Bara av att höra berättas om det gjorde mig så berörd. Jag vet inte om berättelsen är sann men jag har något minne om att jag har hört det förut. Vackert var det i alla fall.


Det blev långlöpning på eftermiddagen, tyvärr hade solen hunnit gå ned och den sträcka jag skulle springa runt en sjö var inte upplyst hela vägen. Nedrans vad svårt det blir att ta sig fram i mörkret. Nu vet jag att jag inte kan springa där efter mörkrets inbrott. Stundvis hade jag hjälp av ett ganska rejält månsken som glittrade över vattnet. Visst har jag fin reflexväst, arv från ett barn!