Reflekterar över att januari pågick i en evighet. På något sätt gillade jag det. Det kändes som att det fanns massor med dagar att fylla med något eller ingenting. Februari har försvunnit ut i tomma intet, i raketfart dessutom. Vart tog du vägen? Det skiljer ju bara tre dagar mellan månaderna men känslan är att det skulle skilja mycket mer än så. Ibland undrar jag över tid och om vi på något sätt blir lurade.... Nu hoppas jag att mars kan få pågå länge.
Ibland hänger man inte med. Men det var väl skönt att februari försvann fort! Du verkar må bättre nu?
SvaraRaderaIWNKC: Huvudet ovanför vattenytan, bättre?, vet inte. Ville blogga lite ändå.
SvaraRaderaGött. Februari upplever jag alltid som en snabb historia och januari är lååång. Nu tar vi oss an mars, våren och ljuset och jag hoppas att du kommer känna dig bättre. Men jag misstänker att du har det kämpigt oavsett väderlek och månad just nu. Kram.
SvaraRaderaLibby: Ja, det är som det är och jag växlar mellan hopp och förtvivlan.Mest hopp ändå hoppas jag.
SvaraRaderaJag håller med. Februari gick jättesnabbt, januari var oändlig. Nu vill vi ha en lång mars så att man kan njuta av snösmältning och vårsol länge. Skickar en kram till dig med tanke på ovanstående kommentarer. Vet inte va som hänt, men hoppas att allt reder upp sig till det bästa.
SvaraRaderaCamilla: Tack, ja jag vill ha soliga marsdagar som pågår läänge.
SvaraRadera