tisdag 11 februari 2014
Ibland måste man vara iskall
Jag lämnade hemmet i morse utan att mina gossar stigit upp ur sängen. Väckt kanske tre gånger. Det brukar sluta med att jag springer upp och ned för trappan och väcker, tjatar och så får jag köra dem till skolan. Nu hade jag is i magen och meddelade att jag nu var klar och skulle åka till jobbet. För en gångs skull inga protester. Får se om de kom i tid. Ena gossen hade mer än svårt att somna och höll mig vaken också men jag tror att han ändå klarade att komma upp på morgonen. Jag tror/vet att de tar mycket större ansvar när jag lämnar hemmet och jag slipper stressa upp mig och tjata. Håller tummarna på att allt fungerat!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hoppas att det funkade fint! Min 12-åring hävdade med bestämdhet att jag måste väcka ordentligt, liksom ruska. Jag sa att han får börja ställa klockan. Den här morgondansen är inte för mig!
SvaraRaderaBra träning det där, för alla att mor/far lämnar hemmet och stora/halvstora kids får klara skivan själv. Oftast funkar det bra här, händer att gänget blir osams men oftast reder man ut allt på diplomatiskt vis. Visst händer det att en del såskoppar kommer för sent men som sagt, de gånger vi gör så fungerar det nu för tiden.
SvaraRaderaSpader: Mornar med trötta barn är en utmaning. Allt hade gått bra, det går bättre när jag lämnar dem, det är då de tar ansvar.
SvaraRaderaLibby: Ja, det handlar om att våga släppa taget. Det gick bra i morse med. Om de kommer sent ngn gång så tar de väl lärdom av det också. Jag gillar att mina killar ogillar att komma sent. Undrar vem de har ärvt det av...