..och snön ligger envist kvar...

Påskdagarna går en efter en och snön ligger envist kvar trots strålande sol. Har varit på påskmiddag hos mormor med syskon och barn. Gott och trevligt och alldeles för mättande. Mormor dukar alltid så fint med underlägg, och dekorationer. Vi blev sittade framför en gammal Bond-film, Mannen med den gyllene pistolen, efter maten. Den höll fortfarande.

I onsdags kunde jag bege mig på en löptur enligt programmet efter uppehåll en vecka på grund av irriterande sjukdom. Det blev en mil med två så kallade tröskelpass på 3 km vardera då man ska ligga på gränsen till mjölksyra. Sånt där begriper jag inte och vet inte riktigt hur det ska vara men gör så gott jag kan.Försöker öka tempo men inte vrålspringa. Idag var det långpass på 2,2 mil enligt programmet men det blev 2,3 för mig. RunKeeper gör om layouten så jag hade inte riktigt koll men hellre mer än mindre. Hade bra energi men får som oftast streta på de sista 3-4 kilometerarna. Det går ju men jag vill ju vidare, förbi den där känslan av att det är slut på krafter. Det positiva av dagens pass är att återämtningen tenderar gå liiite snabbare.

Nu ska jag om en stund tvinga barnen att hjälpa mig att tvätta bilen. Börjar med en liten dammsugning innan det blir en resa av till närliggande tvättställe.

Mitt finaste påskpynt

Är ganska sparsmakad vad det gäller kycklingar och fjädrar. Det finns ett ris med vita fjädrar, några fluffiga kycklingar, porslinshöna och de bästa kycklingarna som mina killar har gjort. Nu gör de inte sånt här fint pynt längre. Jag får vårda dem ömt.

..och idag bjuder vi på en lättare huvudvärk...

Bestämde mig för att vara hemma idag också. Misstänkte att arbetskamraterna inte var så pigga på att ha mig där för tidigt inför påskhelgen och lov, utifall att jag kanske kunde smitta. Det är otroligt hur utslagen man blir av magsjuka. Nu har jag kommit igång lite och kunnat äta men har en liten huvudvärk som spökar. Det känns ju inte som att det är läge för någon löpning idag heller men i slutet av veckan så kanske det kan gå. Jag har så svårt för att vara sjuk jag tappar all lust och ork och tror att den aldrig ska återvända. Som tur är så känner jag att livsandarna kommer tillbaka så smått redan idag. Det tackar vi för.

Till eftermiddagen ska jag ut och möta verkligheten igen då vi ska på utvecklingssamtal för den lilla gossen.

...och nu över till...eeh kräksjuka...

Trodde helt säkert att jag hade mitt på det torra efter lillkillens kräksjuka torsdag till fredag men inatt slog den till. Lillkillen sms:ade mig bild på kräket men det slipper ni... Idag var det ju dags för löprunda, not anymore. Idag är det dags för sängläge och stilla sippande på lite dryck som jag hoppas få behålla det ett tag.
Klart slut!

Afternoon tea

Lördagen ägnades åt en promenad genom stan i solen för att sedan avnjuta afternoon tea på hotell Lady Hamilton i Gamla stan. Det var en födelsedagspresent från finaste väninnan. Syster och annan dam var med vid arrangemanget.

Vi inledde med lite bubbel och gick sedan loss på snittar, scones, clotted cream, marmelader, lemon curd och förstås te. Andra tallriken ägnades åt alla godsaker. Då började jag bli ordentligt nöjd och mätt. Högsta betyg åt de ljuvliga sconesen. Det fanns också några bakverk som inte var helt fel. Det om möjligen drog ned betyget var att det var lite trångt i lokalen.  Vi misstänkte att vi blev placerade i ett hörn för att vi var de enda som beställt bubbel. Det kunde kanske bli lite livat och sånt behöver man ju ha kontroll på. Vi kunde bidra med ett litet skrik från en annan gäst när det lät som väninnan höll på att krascha fönsterrutan hon hade bakom ryggen när hon reste sig upp från sin plats.

Ja, jag provade nog alla sorterna, som tur var i små storlekar.

Nöjd och mätt ägnades resten av kvällen hemma i mycket lugnt tempo.

Isdygn

Det blev tydligen inget isdygn igår. En benämning om det  i är minusgrader i  hela landet hela dygnet. Luleå och Storön i Norrbotten fick visst någon plusgrad... Tänka sig! Rena rama värmeböljan i Norbotten!

Träningsprogrammets baksida

Efter förra fredagens långpass har jag inte känt mig riktigt bra. Fick ju lite ont i halsen men inte så mycket mer. På onsdagen kändes det bra och jag kastade mig ut i is-vindar och snö för en kortare runda. Det var tunga ben men jag kämpade tappert. Dagen efter kände jag att jag hade gått ut för tidigt, inget rejält bakslag i kroppen utan mer känsla. Vila igår och till idag skulle ett pass på ca 14 km avverkas. Det är bara att gilla läget, jag mår inte riktigt bra. Sonen har magsjuka och jag känner lätt huvudvärk, lätt illamående, lite yrsel. Allmän, lättare sjukdomskänsla som jag hoppas inte "tar sig". Vila idag också.

Jag måste ju lyssna på kroppen och acceptera att det är ok att vara sjuk och inte har någon avgörande betydelse om jag missar ett par träningstillfällen. Jag blir gärna stressad och irriterad när jag inte kan följa programmet och det är också irriterande att jag blir det. Människa, var nöjd när du kan träna och vila när du är sjuk. Du blir inte än sämre löpare om du missar ett par träningar, inte alls. Det är viktigare att bli ordentligt frisk och springa igen när orken och hälsan är tillbaka, då är det ju roligt också!