Hemkomst

Nu är vi hemma efter våran sista resa den här sommaren. Igår på väg hem så kände jag mig så olustig. Jag vet att det kan bli så när jag åker hem från något som varit för kort. Urjobbigt. Oro i kroppen och rastlöshet. Vi stannade och åt glass i Söderköping sedan lite bilköer bitvis på E4:an. Landade hemma vid halvtio på kvällen och jag har sovit hårt. Jag är inne i en period med konstiga drömmar, i natt om en arbetsplats som jag lämnade för 14 år sedan, jag drömmer ofta om den tiden. Märkligt! Nu måste vi så smått fasa in oss i något som kallas vardag....känns så olustigt.

Nu kom minsta gossen ned för trappan, uppstigen från sängen. Det första han säger är:- Mamma, vet du vad man får göra nu när vi kommit hem från A:s land. Man får sörja hemresan och tänka på vad vi ska göra nästa år. Jag ville spela minigolf. (Han känner som jag och vi hann inte med minigolf som vi brukar spela där).