Inget är som väntans tider...

 Jo, stjärnorna kom upp igår eftermiddag. Nu lyser det också på en buske i trädgården. Och jag hann med en löptur på förmiddagen. Gav mig iväg i ett strålande soligt, krispigt vinterlandskap. Brodd-premiär och ganska påpälsad. Tunna löparhandskar och yllevantar utanpå, dubbla byxor och trippla överdelar krävdes vid minus nio. Tungsprunget i snön, låångsam fart men fantastiskt skönt i solen som bara räckte en liten bit ovanför trädtopparna. Det var bra att komma ut på den här turen för att komma ihåg hur bra det går att springa på vintern. Skidorna ska ju fram om snön ligger kvar  men det kräver lite mer planering och förberedelser. Sprang förbi ett par hästar som också hade klätt på sig!